Sara In Seattle

Jag trodde att jag bara skulle stanna här i två veckor, på gott och ont. Och familjen är fantastisk, Sue och Andy är snälla, litar på mig, intresserade, bor i ett gulligt litet hus med två katter, har en fantastisk släkt osv. just därför har jag inte packat upp mina väskor, behållt mina saker i påsar och struntat i att tvätta, för att försöka påminna mig om att inte rota mig för mycket, inte fästa mig vid Sue och Andy för mkt, inte vänja mig för det kommer bli så mycket svårare att flytta. Men att leva i två resväskor är inge vidare så när afs nu fortfarande inte har hittat en ny familj och det verkar på dem som att jag kommer stanna här till december trots allt så var det dags att packa upp. Men tillräckligt med plats finns det inte, så pappas resväska får stå kvar i hörnet och lite försiktigare påminna mig om att det inte är permanent. även om jag önskar att det var det. Men när ens värsta problem är att man har det bra så kanske det är rätt ok ändå? :)